DEN VIKTIGASTE DEBATTBOKEN SEDAN DET ANDRA KÖNET

Boken kan beställas genom Notis förlag.

I Sverige etnifierar vi ofta begrepp som invandrare d.v.s. vi ger det ett etniskt värde. Detta framstår tydligt när man analyserar hur ordet invandrare används i det svenska språket. N är man exempelvis godtyckligt använder ord som invandrarspråk, invandrarkultur och invandrarpolitik kan man missledas att tro att alla invandrare delar samma språk, kulturella yttringar och politiska preferenser. Samtidigt kallar sig allt fler barn födda i Sverige för invandrare. Vissa menar att detta är ett val, men för mig handlar det om ett maktförtryck, om en påtvingad roll som vissa ges i samhället.   Som feminister undrade över om deras kön sa något om deras personlighet, möjligheter till arbete och utbildning samt livsutrymme undrar jag om ordet invandrare säger något om personers möjligheter och rättigheter i samhället. Feministerna kom fram till att kvinnans möjligheter i samhället handlade snarare om hennes genus d.v.s. den roll som samhället gav henne och det var präglat av fostran, underordning och tvång. Man tyckte att begreppet genus var användbart för att förstå att genus är något som inte bara inbegriper kroppar utan rör vid allt, tankarna om manligt och kvinnligt som fyller t.ex. platser, situationer, politik och mat. Vissa feminister menade att man hade en genusroll (om en person deltar eller inte i ett beteende som anses vara normen) och genusidentitet (d.v.s. hur individen själv ser på sin könsidentitet). Jag tror att detta tankesätt bör jämföras med hur vi ser på etnisk identitet och ordet invandrare. För det behöver vi ett verktyg som genus och jag lanserar ett förslag som jag kallar Etnus.